Je suis une égoïste!

I vårt boende ingår en relaxavdelning med gym, omklädningsrum och bastu. Väldigt tjusigt faktiskt. Den ligger brevid vår spotlight-upplysta innergård, precis utanför vår dörr. Igår besökte jag den för första gången. Och jag blir som pånyttfödd! Det är som att de båda axlarna X (dåligt samvete över att inte utnyttja så närliggande lyx) och Y (ett exponentiellt växande behov av egen tid) möts exakt runt kl 18.00. Jag springer på rullband och jag cyklar och jag bastar och är så lycklig!

Mot slutet av mitt pass kommer en äldre engelsman in som också ska gyma. Jag frågar artigt om den TV-kanal jag har valt passar även honom. Han svarar ja, men säger att jag gärna får öka volymen så att man hör ordentligt. Jag gör det.

När jag avslutar min högst andliga upplevelse med bastu och allt, går jag åter genom gymsalen och berättar för mannen att jag låtit bastun vara på utifall han också vill basta.
- You did...
- Did you want me to turn it off?
- Would you mind?
- Of course not, svarar jag.

Så går jag tillbaka genom anläggningen, in i omklädningsrummet, ut i relaxavdelningen och stänger av bastuhelvetet. Nu är jag inte alls lika harmonisk längre! Jag är faktiskt ganska pissed off! Egentligen är det helt utan rim och reson, jag inser det. Han hade kanske inte ens tänkt duscha där. Men eftersom min outing till gymmet handlar om att få vara 1000000% egoistisk och inte lyssna till någon annans behov - överhuvudtaget - så blir jag störd över att jag så lätt och naturligt glider in i att serva någon annan än mig själv! Så nästa gång ska jag inte fråga om kanalen är rätt. Jag ska stänga av bastun innan jag går. Och jag ska vara helt inkapslad i min egen upplevelse och fylla på min egen energi. Jag kanske till och med ska testa att inte hälsa artigt, maximalt nodda lite med huvudet kanske - bara för att prova på!? How bad can it be?