There is a rat in my kitchen

I'm not joking. The odor from our kitchen is appalling. You can't go in. It stinks. I've looked everywhere but I just can't find the darn animal, or whatever it is that stinks!

And we are just about to clean out the house, pack our stuff, clean, clean, clean... and then a rat has decided to go kill himself in our kitchen. Is that fair?

Avskedet närmar sig

Klockan är över midnatt och alla har precis somnat i vår jättebinge à 3 sängar som står i vardagsrummet. Nyss satt vi i bilen på väg hem från en suverän middag på en balkanrestaurang där vi käkat och druckit gott tillsammans med vänner från Cyrils Münchentid 1988. Fönsterrutorna var nervevade, eftersom det fortfarande var så där härligt varmt i luften trots att det blivit sent. Just som vi passerade Merode såg vi den pampiga Triumfbågen vackert upplyst i kvällningen. "Titta vad fint! ... Vi kommer att sakna Bryssel när vi kommer hem tror jag" kom det från äldsta barnet. Minuterna innan hade dottern precis sagt att hon saknade lekrummet där hemma och om hon blundade kunde hon se det framför sig. Precis så är det nog nu, våra sista dagar. Endera längtar vi hem. Endera tar vi avsked av en tid och en plats som vi gillat skarpt. Kommer vännerna att finnas kvar om vi kommer tillbaka och hälsar på? undrade barnen när vi satt där i bilen. Somliga, svarade vi.

Det där med att jobba

Jag läste nyss på en kompis blogg om jobb och annat och blev lite inspirerad.

"När ska du göra något riktigt.. och inte bara sitta på ditt jobb och lata dig?" säger vår sexåring till sin pappa med glimten i ögat, men kanske med lite allvar i botten - typ, vad gör du egentligen?? Mig frågar barnen istället: "Vad ska du göra när du blir stor då, mamma?" Pappa är tydligen redan stor, men något riktigt gör han ändå inte.

Vår sexåring ska själv göra lite av varje när han blir stor: Dinosaurieforskare, diamantletare, jaktplanspilot, monstertruckförare, byggjobbare, och så boxare. Det tänker han blanda lite så att man inte tröttnar. Det verkar så trist att göra samma sak hela tiden. Härligt, tycker jag! Go, man! För hur det än är så verkar vår generation, trots alla trendrapporter om att vi kommer att byta karriärer ex antal gånger, sitta fast i drömmen om det finns det där enda rätta valet som ska göra oss... lyckliga. Istället borde vi kanske vara mer kortsiktiga och fråga oss om vårt jobb funkar för oss här och nu. Sen kanske vi säger om fem år att nu är det dags att byta. Och då ska inte de där fem investerade åren ses som förspilld tid, som något vi sysslade med i väntan på det där "rätta" som hägrar runt hörnet. Ok, jag förenklar så klart, men jag undrar om ordet "hoppjerka" existerar i landet i väster. Vad skulle det vara? Jumping jerk. Låter kul! Jag måste fråga.

Och så en sak till. På svenska säger vi till våra barn "vad ska du bli när du blir stor då? Bli. Det är ju blytungt att bära. Om jag nu ska prata med mina barn om framtiden, som för vår del ändå ligger så långt borta, så ska jag max sträcka mig till att säga "göra", inte "bli". Att "bli" något genom jobbet känns väldigt tajt kopplat till ens identitet och självbild. Att göra känns mycket friare. Man kan göra olika saker, det är helt ok. Som att jobba som dinosaurieforskare, diamantletare, jaktplanspilot, monstertruckförare, byggjobbare, och boxare till exempel.

Brinnande bildäck, taggtråd och Reinfeldt i krokarna

Idag har vi verkligen känt av att vi lever mitt i centrala Bryssel och att vi bor bara ett stenkast från Kommissionen, Ministerrådet och EU-parlamentet. Just nu flyger helikoptrarna rakt ovanför våra huvuden och så har de hållit på hela kvällen. Och vad de låter! Polissirenerna går varma. Action, helt enkelt.

När jag och barnen drog ut för att köpa lite fika till eftermiddagen möttes vi att ett tjog hårt munderade poliser som stängde av vår gata med taggtrådsgrindar. De stängde inte bara av vår gata, utan i princip alla gator runt omkring oss. "Nu kan ni inte komma ut med bilen på två dagar. Det är bönderna, ni vet", förklarade de.

Bönderna har tydligen lagt beslag på vår närmaste park, där jag hänger med barnen dagarna i ända, och passat på att fjutta på några bildäck vid Triumfbågen för att ge evenemanget lite extra skjuss.

Carl Bildt bloggar om vad som hänt under EU-toppmötet och nyss käkade de tydligen middag.

http://carlbildt.wordpress.com/

Lästips till semestern

Det är inte alltid man är helt sjukt inne i en bok. Men sista månaden har jag varit det. Japp, det tog ungefär en månad och då la jag ändå in många sena nätter, men det var det väl värt!

"Team of Rivals" av Doris Kearns Goodwin är fantastisk! Boken om Abraham Lincoln och hans osannolika väg till presidentämbetet, hans hantering av inbördeskriget och hans moraliska kompass är spännande, spännande, spännande! Och den är så välskriven att det nästan känns som man varit där. Jag förstår att Barak Obama gillar den här boken.

Boken kom ut 2005 och inget nytt hett stoff, men så är det med de flesta saker jag går upp i nuförtiden.

http://www.amazon.com/Team-Rivals-Political-Abraham-Lincoln/dp/0743270754/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1245767627&sr=8-1

Midsommar utan Fräken

På fredag ska vi träffas framåt eftermiddagen hemma hos några vänner som vi lärt känna här nere och som vi tokgillar. Vi blir ett gäng på två barnfamiljer och paret som leder våra onsdagsträffar på svenska kyrkan. Det blir sill, nubbe och jordgubbstårta i ett härligt hus i Bryssels utkant med en solig liten trädgård där vi ska låtsas att lekställningen är en midsommarstång. Med några gröna kvistar och lite fantasi så blir det en Brysselstång! Det kommer att bli toppen, jag vet det, men det blir ingen midsommar på Fräken.

Midsommar på Fräken. Då klämmer vi in oss i bilen fulla av förväntan och ramlar ut bland stora och små vänner. Då har Anna & Anders gjort Fräken finare än finast och vi säger alla till varandra att vi aldrig har sett snyggare ut än just den här dagen. Då åker barnen flaka. Då badar vi i sjön och ser vilka barn som har lärt sig simma ut till bastun detta år. Då äter vi en ljuvlig midsommarlunch, dricker nubbe och dansar runt midsommarstången. Då grillar vi när kvällen nalkas och den som vill få en syl i vädret lär få kämpa lite för det. Då, när mörket lägger sig, fortsätter jiddret och garven, kanske om snygga eldragningar eller om Girls on Tour -88, och efter en lång afton somnar vi i friggebodar, tält eller på golvet inne hos Carlsons. Då lever livet. Och solen skiner alltid.

Glad midsommar på er!

Länk till Barak Obama i Kairo

För den som har en timma över vill jag slå ett slag för Barak Obamas underbara tal i Kairo. Man blir lycklig av att lyssna:

http://www.youtube.com/watch?v=6BlqLwCKkeY

Så fel man kan ha!

Jag gjorde misstaget att kalla Josephines favorit show på internet (för vi har fortfarande ingen TV, men det gör snart ingenting) för white trash. Hur kunde jag? Årets tabbe - so far.

De två brorsorna i showen Naked Brothers Band på Nickelodeon är stentäta. Deras mamma är superkänd skådespelerska bla från Thirtysomething, pappan är jazzkompositör och första filmen spelades in i deras gigantiska real-life apartment i NYC. Till råga på allt är mammans familj kända venture capitalists. Ja, så i första filmen tog de hjälp av några nära vänner som Uma Thurman, Cindy Lauper, Julianne Moore, Ricki Lake som ställde upp i princip gratis.

Ju mer jag läser om bandet och deras "mockumentary" desto kärare blir jag. Så nu har Naked Brothers Band två fans i den här familjen. Men som vanligt är vi helt otrendkänsliga. Showen har gått sedan 2007.

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Naked_Brothers_Band_(band)

Film igen - nu från Brügge

Ny film. Det går inte att stoppa mig nu. Låten från Naked Brothers Band är Josephines favorit. Flera filmer ligger på lur från farfarsbesök. Jag måste bara få ihop timmarna. 

Middag med lax & slappa kinder

Familjen är samlad till middag, pasta med lax. Vi skålar "för framtiden" som vi brukar och som vanligt är det är ett mindre mirakel att inget glas går i tusen bitar. Efter att ha reciterat lite SvampBobFyrkant "vi är män, vi är män" eller "jag är en tossi toker, en tossitossitossi tooooker!!!" går vi över till att härma roliga ljud. Jag börjar med ett surrande ljud som kräver att man snörper ihop läpparna som om man skulle vissla men sen lägger in lite basröst. Josephine skriker det högsta hon kan och så fortsätter det med lite varianter runt bordet. Då börjar Cyril med ett pruttljud som kräver 100 procents koncentration. Man måste slappna av med kinderna och puttra ut ett ljud utan för mycket tryck. I koncentrationen blir man lätt vindtyrig och slapp. Mycket slapp. Det är först nu som jag inser att vi passerat ett paradigmskifte, en ny dörr, något helt annat. Jag har varit så inne i Cyrils förevisning och själv testat samma slappa kinder och har därför inte riktigt hört att ett efter ett av våra barn försiktigt ursäktat sig med ett "får jag gå nu?" eller "tack sör maten"... och kvar i rummet sitter nu bara Cyril och jag, ett medelålders par som övar det perfekta pruttljudet med slappa kinder. Ja, vad ska man säga. Vi hade i alla fall roligt.

PS Fotobevis att i alla fall en av oss är inne i de fyrtio