Det gick! Vi kom ner till Bryssel helskinnade och med hygglig mental hälsa i behåll. Det tackar jag barnens farfar för. Utan en DVD-spelare med dubbla skärmar hade resan aldrig gått så smidigt och utan en GPS hade vi ännu cirklat runt Bryssel och letat efter rätt infart. Nu tyckte både Cyril och jag att den här resan på 120 mil ändå var en himmelsk resa jämfört med våra första turer till Västkusten som tog minst 12 timmar enkelresa och där det liksom obligatoriskt ingick att någon bajsade på sig, kräktes, skrek timvis eller måste stiga ur och kissa var 20:e minut.På färjan mellan Göteborg och Kiel kunde vi nu istället glida in i A la carten med våra barn som teaterviskade till varandra att nu skulle de minsann sköta sig "för nu är vi på en fiiin restaurang". (Det upprepades med jämna mellanrum under hela middagen.) Att den fina restaurangen kanske inte var så fin, utan snarare en ganska kitchig joint, det spelade ingen roll. När kyparen tog upp sin beställning började Josephine med att be om en drink. En drink!! Vad har vi gjort? Barnen fick in varsitt jätteglas med barndrink och var väldigt nöjda. Sen berättade Erik med hög röst att han hade pruttat. Ja, på den vägen var det. Erik ville också titta på "Rilly Runka" när vi kom till hytten... Det sa han också alldeles för högt. Det går liksom inte att skrika lika högt: "Erik du har lite svårt med v-na. Du menar Willy Wonka, min son, han i filmen "Kalle i Chokladfabriken!" En tyska vid bordet bredvid hade lyckligtvis missat innehållet i vårt middagssamtal. Hon tindrade, vände sig mot mig och sa "Fantastiche kinder" när vi skulle gå.
Jaha. Och nu sitter vi här i vår lägenhet med liten täppa utanför och tittar på SvampBobFyrkant på franska. Det finns mycket mer att berätta. Men jag hinner inte just nu. Kan kort berätta att ett grodland är alltid ett grodland. Charmen - bageri, fruktstånd utomhus, slakteri och litet annat runt hörnet. Smutsen - utsmetad hundbajs överallt (akta skorna!) och sopor utanför porten, slitna fasader och cigaretter. Som det ska vara alltså...
1. Vår gata,
2. Vår lägenhet,
3. En fasadmålning på väg till Svenska Kyrkan
Fortsättning följer!
Inlägg
Katta, du gjorde det! Du har startat en blogg, OCH ni har tagit er till Bryssel. Jag är imponerad! Det ska bli så kul att följa er. Känner mig lite skyldig till Josefins önskan om drink med tanke på vad som serverades på nyårsafton..Ni kommer nog vara vilse i pannkakan närmsta tiden men det kanske gör bloggen desto mer spännande! Lycka till de närmsta dagarna. Pussar och kramar, Maria
SvaraRaderaHehe, tack Maria! Man känner sig smått dum fakiskt. Typ förstår ingenting av vilka inställningar man bör välja, vad som ska vara öppet för alla, vad som ska vara privat. Men man lär sig nog :-)
SvaraRaderaKram! Hoppas ni har det bra därhemma! /Katta