Foto: Från en gata nära oss
Söndagar är ljuvliga överallt. Men kanske är de särskilt ljuvliga här. Igår strosade jag ner till närmaste torg, Place Jourdan. Där var det marknad precis som alla andra söndagar. Italiensk salami samsades med engelska delikatesser (vilka de nu kan vara förutom 'sausage rolls' och 'marmite', och det säger jag efter ett år på internatskola i landet där man lätt går upp tio kilo i vikt utan att ens förstå varför). Tysk korv trängdes med färska oliver och tapenade. Mitt på torget stod folk tätt i vårsolen och småpratade kring vitt vin och färska ostron! Längs de breda trottarerna hade vartenda litet ställe öppnat upp sin uteservering och Brysselborna satt och språkade över sin öl. Jag snirklade mig fram runt stånden och handlade lite ost, lite napoli-salami, några flaskor vin och en kyckling vi blev smådåliga av, men vad gjorde det?
Lite senare hade jag hämtat familjen. Det blev en kaffe på vårt lokala bageri och smågodis till barnen på uteserveringen. En vanlig kopp kaffe blir ingen vanlig kopp kaffe, såsom vi känner den. Det blir den mest ljuva expresso med bröstsocker bredvid. Ja, det är då man sneglar upp mot den tjusigaste, mysigaste delen av torget och börjar drömma om att skita i allt och köpa den där lägenheten som det står "a vendre" på. Något av de där fyrtiotusen EU-jobben måste ju kunna bli ledigt?
Inlägg
Det låter helt fantastico! Skit i allt säger jag!! Men jag förstår så klart att man inte bara kan skita i allt. Men man kan ju få tänka så i alla fall. Och vips kanske man kommer på att ja men HERRE GUD vi kan ju faktist skita i allt?
SvaraRaderaNu måste jag hämta mina lermonster på dagis. Gården är fylld av en grå grå grå snöslasklera och det är liksom ingen idé att ens bry sig om sina egna kläder. Solen skiner dock idag och det ger vårkänslor. I all slask.