Familjen är samlad till middag, pasta med lax. Vi skålar "för framtiden" som vi brukar och som vanligt är det är ett mindre mirakel att inget glas går i tusen bitar. Efter att ha reciterat lite SvampBobFyrkant "vi är män, vi är män" eller "jag är en tossi toker, en tossitossitossi tooooker!!!" går vi över till att härma roliga ljud. Jag börjar med ett surrande ljud som kräver att man snörper ihop läpparna som om man skulle vissla men sen lägger in lite basröst. Josephine skriker det högsta hon kan och så fortsätter det med lite varianter runt bordet. Då börjar Cyril med ett pruttljud som kräver 100 procents koncentration. Man måste slappna av med kinderna och puttra ut ett ljud utan för mycket tryck. I koncentrationen blir man lätt vindtyrig och slapp. Mycket slapp. Det är först nu som jag inser att vi passerat ett paradigmskifte, en ny dörr, något helt annat. Jag har varit så inne i Cyrils förevisning och själv testat samma slappa kinder och har därför inte riktigt hört att ett efter ett av våra barn försiktigt ursäktat sig med ett "får jag gå nu?" eller "tack sör maten"... och kvar i rummet sitter nu bara Cyril och jag, ett medelålders par som övar det perfekta pruttljudet med slappa kinder. Ja, vad ska man säga. Vi hade i alla fall roligt.
PS Fotobevis att i alla fall en av oss är inne i de fyrtio
Inlägg
Hahahhaha, gud så roligt!!
SvaraRadera