På färjan mellan Göteborg och Kiel kunde vi nu istället glida in i A la carten med våra barn som teaterviskade till varandra att nu skulle de minsann sköta sig "för nu är vi på en fiiin restaurang". (Det upprepades med jämna mellanrum under hela middagen.) Att den fina restaurangen kanske inte var så fin, utan snarare en ganska kitchig joint, det spelade ingen roll. När kyparen tog upp sin beställning började Josephine med att be om en drink. En drink!! Vad har vi gjort? Barnen fick in varsitt jätteglas med barndrink och var väldigt nöjda. Sen berättade Erik med hög röst att han hade pruttat. Ja, på den vägen var det. Erik ville också titta på "Rilly Runka" när vi kom till hytten... Det sa han också alldeles för högt. Det går liksom inte att skrika lika högt: "Erik du har lite svårt med v-na. Du menar Willy Wonka, min son, han i filmen "Kalle i Chokladfabriken!" En tyska vid bordet bredvid hade lyckligtvis missat innehållet i vårt middagssamtal. Hon tindrade, vände sig mot mig och sa "Fantastiche kinder" när vi skulle gå.
1. Vår gata,
2. Vår lägenhet,
3. En fasadmålning på väg till Svenska Kyrkan
Fortsättning följer!

Katta, du gjorde det! Du har startat en blogg, OCH ni har tagit er till Bryssel. Jag är imponerad! Det ska bli så kul att följa er. Känner mig lite skyldig till Josefins önskan om drink med tanke på vad som serverades på nyårsafton..Ni kommer nog vara vilse i pannkakan närmsta tiden men det kanske gör bloggen desto mer spännande! Lycka till de närmsta dagarna. Pussar och kramar, Maria
SvaraRaderaHehe, tack Maria! Man känner sig smått dum fakiskt. Typ förstår ingenting av vilka inställningar man bör välja, vad som ska vara öppet för alla, vad som ska vara privat. Men man lär sig nog :-)
SvaraRaderaKram! Hoppas ni har det bra därhemma! /Katta