Erik är mitt i något slags treårsuppror. Det är väldigt gulligt! (Tänk så olika man behandlar sitt första och sitt tredje barn. Jag tror inte att jag hade sagt samma sak första gången.)
Han blir så inåtbänken arg att han stannar upp, knyter sina händer, pressar fram ett "grrrr" eller "åhhhhhh" och bara skakar av ilska samtidigt som han skrynklar ihop hela ansiktet i en sagolikt rolig grimas.
Förra veckan skulle vi introducera oss i Svenska Kyrkans barngrupper och när vi stod i hallen redo att åka iväg tyckte killarna att detta var ett riktigt lågvattenmärke. Hur kunde deras mamma tvinga dem till något så trrrrååååkigt!?
"Mamma, du är så tråååååkig", vrålade Erik. När det inte fick gehör kastade han sig på golvet och ylade: "Jag vill ha en annan mamma!!!" Harry fyllde i att en kyrka skulle de väl ändå inte behöva besöka?
Tillslut stod vi ändå framför Svenska Kyrkans hus mitt i centrala Bryssel. En vänlig David öppnade för oss och alla steg in, glada i hågen. David började genast prata med alla tre och jag har sällan sett så konverserande barn. Harry berättade att hemma hade de minsann "ett jättestort lekrum med sjuuuukt många leksaker!" Jag försökte låta bli att släta över, men det var inte lätt. Sångstund och lek följde och det var så där mysigt och hemtrevligt som man bara kan drömma om. IKEA-gardiner, Svenskt tenn-brickor och gott svenskt kaffe med kanelbullar och pepparkakor!
När kvällen kom och vi skulle gå och lägga oss, tog Erik tag i mitt ansikte och med stor möda sa han: "Sörut vilde jag ha en annan mamma.... men det är avslutat... nu vilde jag ha dig!" Han kände sig tvungen att upprepa samma mening några gånger så att jag verkligen skulle förstå. Sånt värmer en moders hjärta, trots allt.
Han blir så inåtbänken arg att han stannar upp, knyter sina händer, pressar fram ett "grrrr" eller "åhhhhhh" och bara skakar av ilska samtidigt som han skrynklar ihop hela ansiktet i en sagolikt rolig grimas.
Förra veckan skulle vi introducera oss i Svenska Kyrkans barngrupper och när vi stod i hallen redo att åka iväg tyckte killarna att detta var ett riktigt lågvattenmärke. Hur kunde deras mamma tvinga dem till något så trrrrååååkigt!?
"Mamma, du är så tråååååkig", vrålade Erik. När det inte fick gehör kastade han sig på golvet och ylade: "Jag vill ha en annan mamma!!!" Harry fyllde i att en kyrka skulle de väl ändå inte behöva besöka?
Tillslut stod vi ändå framför Svenska Kyrkans hus mitt i centrala Bryssel. En vänlig David öppnade för oss och alla steg in, glada i hågen. David började genast prata med alla tre och jag har sällan sett så konverserande barn. Harry berättade att hemma hade de minsann "ett jättestort lekrum med sjuuuukt många leksaker!" Jag försökte låta bli att släta över, men det var inte lätt. Sångstund och lek följde och det var så där mysigt och hemtrevligt som man bara kan drömma om. IKEA-gardiner, Svenskt tenn-brickor och gott svenskt kaffe med kanelbullar och pepparkakor!När kvällen kom och vi skulle gå och lägga oss, tog Erik tag i mitt ansikte och med stor möda sa han: "Sörut vilde jag ha en annan mamma.... men det är avslutat... nu vilde jag ha dig!" Han kände sig tvungen att upprepa samma mening några gånger så att jag verkligen skulle förstå. Sånt värmer en moders hjärta, trots allt.
Inlägg
Lille Erik. Det är avslutat...det är ju sååå gulligt. Dom säger så roliga saker 3-åringarna. Jag håller med om att man tittar på det här 3-årstrotset med en annan distans nu jfr m Albin. Stackarn. Då hade man inget tålamod alls. Det är helt sjukt att vi bloggar. Sjukt kul. Och sjukt. :-) KRAM!!!
SvaraRadera